Nätverksneutralitet är en av internetanvändningens primära (ännu inte obestridd) principer. Det föreskriver att ISP: er eller Internetleverantörer måste behandla all internetkommunikation lika. Det måste göras utan att ta ut olika priser baserat på vad en användare har tillgång till på nätet eller varifrån.
Detta innebär att internetleverantörer inte bör blockera, sakta ner eller ta extra betalt för att användare ska få tillgång till vissa webbplatser eller tjänster. Utan nätneutralitet skulle internetleverantörer vara fria att till exempel teckna ett kontrakt med Vimeo och sedan kraftfullt bromsa internethastigheterna de ger till användare som använder YouTube istället för Vimeo. Eller någon annan webbplats för videovärd.
Termen i sig myntades 2003 av en mediejuridikstudent vid namn Tim Wu och påverkade inte vad en slutanvändare kan välja att filtrera bort på sin sida. Med andra ord, användarkonfigurerade underordnade block är bra. Ändå, om en internetleverantör skulle införa förbud mot barnförbjudet innehåll, skulle det bryta mot nätneutralitet.
Det är värt att notera att nätneutralitet inte är en lag överallt och faktiskt inte upprätthålls på samma sätt. Till exempel har termen och definitionen varit under eld i USA sedan 90-talet. 2019 antog representanthuset Save the Internet Act för att garantera bredbandsanvändare lika tillgång till onlineinnehåll. Denna lag passerade inte senaten och upphävdes helt under Trump-administrationen. Argumenten kring nätneutralitet är ungefär desamma runt om i världen.
Problemen och fördelarna med nätneutralitet
Som nämnts kan en potentiellt snabbare trafik för en webbplats och sakta ner den för en annan allvarligt påverka en användares upplevelse. På uppdrag av Internetleverantörer skulle det utgöra ett oundvikligt hot mot deras frihet att använda tjänsten de betalar för. Även om det i grund och botten verkar ofarligt att till exempel erbjuda högre hastigheter för Netflix i synnerhet, är den mer långtgående effekten av den typen av special 'deal' överväldigande negativ. Det kan störa specifika webbplatsers förmåga att konkurrera med andra. Internetleverantörer kan till exempel störa onlinebaserade företags förmåga att förbli konkurrenskraftiga.
En annan fråga är möjlig diskriminering genom IP-adress – eller ren censur utan nätneutralitet. Vissa länder som Kina, Ryssland och Nordkorea engagerar sig aktivt i detta öppet. Till exempel anser de att deras internetleverantörer blockerar statliga webbplatser i länder som oacceptabelt. När det gäller Kina är Internetleverantörer till övervägande del statliga (eller åtminstone kontrollerad) snarare än en del av någon form av fri marknad. Detta innebär att pålagda förbud kan gå så långt som att blockera specifika söktermer från användare. Ett populärt exempel är Kinas välkända massaker på Himmelska fridens torg den 4 juni 1989. Att söka information om evenemanget i Kina är svårt, eftersom sökningar ofta blockeras, resultat filtreras, och information som är öppet tillgänglig i resten av världen är inte tillgänglig i Kina sig.
Detta är ett av de bästa exemplen på varför nätneutralitet (eller något så nära det som möjligt) är nödvändigt om Internet fortsätter att vara en livskraftig källa för information och kommunikation.
Nackdelarna med nätneutralitet
De relativt blygsamma nackdelarna med nätneutralitet tenderar att koka ner till vad som kommer ut ur slutanvändarnas fickor. Utan nätneutralitet skulle det vara möjligt att teckna kontrakt med internetleverantörer som till exempel inte tar betalt eller tar mindre för att använda Netflix och YouTube. Användare som bara använder dessa webbplatser kan få ett betydligt billigare erbjudande och i slutändan betala mindre. Men den inställningen är huvudsakligen teoretisk, eftersom det inte finns många (om någon) exempel på att detta fungerar.
I teorin, utan nätneutralitet, kan Internetleverantörer också ändra från schablonmässiga avgifter till webbplatsbaserade avgifter. Så sajter som använder mycket trafik, som strömningssajter, kan "bestraffas" genom att vara dyrare. Att rendera resurser som Wikipedia är gratis eller nästan gratis. Detta är raka motsatsen till exemplet ovan men skulle också gynna vissa användare på bekostnad av andra.
Ett mer generellt positivt skulle vara möjligheten att göra specifika resurser fria att använda helt och hållet. Till exempel bör akademiska eller forskningssajter och sajter som anses vara för allmänhetens bästa vara lättare tillgängligt för hushåll med extremt låga inkomster som kanske inte har råd att betala en "premie" för streaming webbplatser. Det är också ett teoretiskt exempel och kommer med utmaningar. Vem bestämmer till exempel vilka sajter som ska vara gratis eller är för allmänhetens bästa?
Slutsats
Nätneutralitet är ett relativt enkelt koncept med många komplexa vyer kring det. Många åsikter handlar dock om att acceptera reglering eller att låta den fria marknaden bestämma. Detta förklarar mycket varför frågan är så polariserande i USA. Vad är dina tankar om ämnet? Dela dina tankar i kommentarerna.